Publications, a selection


2007 Ulf Linde, Foreword to the The Gerlesborg exhibition.
2003 Nils Petter Sundgren, Femina feb. 2003 i samband med utsällningen på Thielska galleriet.
1998 Elisabeth Cross: "Northern Lights- Gathering Light" (Modern Museum International Program)
1998 Ewa Rudling: Svenska konstnärer (Prisma)1996 Peder Alton: Konst som personligt tilltal, sid 225-230 (Posten AB och Page one Publishing AB) 

1991 Ingela Lind: Intelligent erotik sätter färg i rörelse (DN 6/9 1991)
1989 Thomas Millroth/Pelle Stackman: Konstnärer i Paris (Författarförlaget)
1989 Marika Wachtmeister: Besatt av ljuset (Vår konst - Antik och Auktion nr 4, 1989)
1987 Thomas Millroth: Lotti Ringström (Utställningskatalog Centre Culturel Suedois) 



Lotti Ringström paints flowers and their petals, occasionallay a curl of orange peel or a piece of crumpled paper. Traditionally the motifs of Still Life, rich in metaphoric meanings, these delicate, abandoned things exist primarily as receptacles of light - to which they lose substance. It is as though, for Ringström, the very transience of life - the traditional meaning of this genre - resides more potently in light itself. It is in light, which gives everything its form and visibility, in the luminosity of her motifs and not their matter, that her real subject is to be found.
Ringström's titles - the precise date and place of each painting - arrest the passage of time, the ineffable, indifferent trajectory of the sun's passage through the daily sky. They serve to locate the particularity of light's moment and place as a register of precise sensation. In this she recalls the Impressionists and their painterly and philosophical ambition. Indeed, long before she came to spend most of her year under Provencal skies, she was interested in French painting - which she says "is about surface" - where the sensual presence of paint becomes a metaphor for the materiality of all matter. From Watteau to Delacroix, Manet to Matisse, French painting has delighted in evoking the appearance ans sensations of fabric, flesh , flowers, air and water. Manet's late Flower paintings come to mind here. For it is the poignancy of living matter, its fragility and vulnerability which we feel in Ringströms's paintings. In them, earthly matter is suspended between life and death, disintegration and becoming.

The use of metal plates, which register the actions of time, plays its part in this metaphoric transormation of matter; the oxidize, corrode according to the laws of chemistry, are battered by the fortunes of disfavour in the industrial sites from which they are retrieved. This gives them, as Sören Engblom has observed, the qualtity of a palimpsest. But in these transformations they also resemble the earth which is the literal ground into which alla matter must return, and from which it will turn, emerge and grow.
It is the simplicity and miracle of this eternal cycle which Ringström celebrates. In the flowers, in their abundant and radiant brief life and in the petals unfolding and tender bloom, Ringström has found the most evanescent of living matter by which to render palpable her subject of light. Here we best feel its immancence and warmth - and though matter itself disintegrates light's energy, like hope it endlessly renews itself.
So while the traditional themes of memento mori and brevitas live in these paintings, they evoke other moments - a dance choreographed in light, the succinctness of a haiku poem, the tenderness of a prayer.
Text from the exhibition-catalogue:
SAMLAT LJUS NORTHERN LIGHTS / GATHERING LIGHT
Moderna Museet
Stockholm, Sweden


Swedish translation...

Lotti målar blommor och blommors kronblad, ibland en bit apelsinskal eller ett hopknycklat papper. Dessa ömtåliga, övergivna ting, traditionella stillebenmotiv fulla av metaforiska betydelser, finns här främst som mottagare av ljus, ett ljus som förtar deras substans. Det är som om livets förgänglighet - denna genres traditionella innebörd - för Ringström mer intensivt fanns i själva ljuset. Det är i ljuset, som skänker allting form och synlighet, i motivens lyskraft och inte i deras materia, som hennes verkliga ämne står att finna.
Ringströms titlar - exakt datum och plats för varje målning - hejdar tidens gång, solens outsägliga, oberörda bana genom varje dags himmel. De tjänar till att lokalisera ljusets särskilda stund och plats, till att förteckna en exakt förnimmelse. I detta påminner hon om impressionisterna och deras måleriska och filosofiska strävan.
Långt innan hon kom att tillbringa större delen av året under Provence himmel var hon intresserad av franskt måleri - som hon säger "handlar om ytan" - där färgens sinnliga närvaro blir en metafor för det materiella i all materia. Från Watteau till Delacroix, från Manet til Matisse, har franskt måleri njutit av att visa hur textilier, hull, blommor, luft och vattenframträder och förnims. Man påminner sig om Manets sena blomstermålningar.
Ty det är det levande materians starka närvaro, dess ömtålighet och sårbarhet, som vi känner i Ringströms målningar. I dem svävar jordens materia mellan liv och död, mellan upplösning och tillblivelse.

Bruket av metallplåtar, som registrerar tidens inverkan, har sin betydelse i denna metaforiska förvandling av materian; de oxiderar och korroderar i enlighet med kemins lagar, stukas av oblida öden på de industriområden de hämtas från. Detta ger dem, som Sören Engblom påpekat, karaktären av en palimpsest. Men i dessa förvandlingar liknar de också jorden, som är den bokstavliga grund all materia måste återvända till och som den åter kommer att växa och framträda ur.
Det är enkelheten och miraklet i detta eviga kretslopp som Ringström hyllar. I blommornas kortvariga, lysande överflöd, i kronbladen som öppnar sig i skir blomning, har Ringström funnit den mest förgängliga levande materia för att göra gripbart det som är hennes ämne: ljuset. Här förnimmer vi bäst dess immanens och värme - och fastän materian själv skingrar ljusets energi, så förnyar det sig ständigt, liksom hoppet.
Även om traditionella teman som memento mori och bevitas lever i dessa målningar, så frammanar de andra moment - en dans koreograferad i ljus, tätheten i en haikudikt, ömheten i en bön.
Text ur Utställningskatalogen:
SAMLAT LJUS NORTHERN LIGHTS / GATHERING LIGHT
Moderna Museet
Stockholm, Sweden

Till en början verkade det som om hon ville för mycket: för många penseldrag, för många färgtoner, nyanser - allt tycktes styrt av en vilja som aldrig vilade.
Åren gick...
"Viljan, konstens död" (Michaux). - Viljan var åtminstone Lotti Ringströms fiende. Den naturliga lätthet, den grace, som nu utmärker hennes målningar är resultatet av en lång kamp mot vad som var mycket för mycket hos henne själv. Enkelheten har varit dyrköpt - vilket nog är förklaringen till dess omedelbarhet.
Hon har till exempel valt bort den målade bakgrunden genom att måla sina former på en färdig bakgrund - en rostig bit plåt, eller nedspilld kartong eller masonit från ett bygge: en av en slump anlupen natur anger tonarten i varje målning. Formerna - oftast något tillfälligt skräp som hon sett i ateljén - har fått anpassas till den drömda rymd som funnits färdig i skräpet hon målat på. Det är den rymdens vilja hon följt, inte sin egen.
Hon kastar sina former i den drömda rymden som barn kastar papperssvalor. En vind tar tag i dem och får dem att lyfta, fantasins rymd - en fri fantasis rymd.
Den friheten förnims som ett slags lycka för dem som ser hennes målningar. Här finns inga tvång längre.
(Ulf Linde, 2007)